Än så länge sitter det inga filosofer på Hötorget i Stockholm, eller i någon annan svensk gatumiljö. Antagligen är det ingen som saknar det heller, om man skulle fråga förbipasserande. Frågan är vad folk skulle svara om de vande sig vid att filosofer fanns tillhands.
Det finns det på en marknad I Chengdu, huvudstad i Sichuan-provinsen i sydvästra Kina, varje helg sedan i våras. Enligt en handskriven kalligrafiskylt erbjuds ”filosofisk samtalsterapi”. För svenska öron kan detta låta som en motsägelse, eftersom filosofiska praktiker inte utövar terapi, men det verkar inte heller vara vad de kinesiska gatufilosoferna egentligen menar.
Det som erbjuds är en öppen filosofisk dialog. Samtalen varierar naturligtvis och kan handla om personliga dilemman och relationer, men också om komplexa frågor som sträcker sig bortom vardagliga bekymmer. Formatet är intressant eftersom de flesta besökarna stannar för en 10-minuterssession. Det lämnar inte precis något utrymme för kallprat, eller uppvärmning för den delen.
Det finns dock likheter med filosofisk praxis som vi känner det. Enligt den kinesiska gatufilosofen erbjuds inga svar, utan perspektiv. Han beskriver det som att han hjälper besökarna att spåra underliggande strukturer i sina tankar, att öppna dörren till medveten reflektion och integrera den i vardagen. Trots milsvida kulturella skillnader, låter det ändå lite sokratiskt.
I Sverige verkar vi föredra filosofiska samtal i grupp, till exempel på bibliotek och studieförbund. Av naturliga skäl är dessa samtal inga 10 minuters-sessioner. Frågan är om vi skulle kunna vänja oss att prata om livet, på gatan, i en kvart (vi är ju ändå tystlåtna nordbor som kan behöva lite tid för att lätta på hjärtat). I dagsläget känns det avlägset. Men man ska aldrig säga aldrig.
Johan Florén, ordförande
