Dagens offentliga samtal har spårat ur. Misstänksamheten är konstant, välmenande
budskap misstolkas och debatterna blir positionering snarare än samtal. Det
konstaterar debattörerna Jan Scherman och Peter Wennblad i ett inslag i Förmiddag
i P1.
Olika uppfattningar är dock inte problemet, betonar den filosofiska praktikern Sofia
Wrangsjö som är den tredje deltagaren i radioprogrammet. Samtalets mål är inte
konsensus.
En mångfald av perspektiv driver ett samtal framåt och möjliggör nya insikter och
perspektiv. Flera olika uppfattningar är en oumbärlig del av demokratin. Men när
avståndet blir för stort och viljan att förstå upphör, förlorar åsiktsskillnaderna snabbt
sitt värde och blir i stället ett problem.
Finns det då något motgift? Att det dysfunktionella samtalet har blivit ett
samtalsämne i sig kan naturligtvis ha en självkorrigerande effekt. Alla som deltar har
ju ett individuellt ansvar, vilket till exempel SVT påpekar efter kritik för rörig
partiledardebatt.
Frågan är dock om den största möjligheten att föra tillbaka samtalet på rätt spår,
ändå inte ligger hos dem som kontrollerar samtalets förutsättningar och former. En
aktiv samtalsledaren kan korrigera övertramp, hålla fokus på sakfrågan och fördjupa
argumenten.
Motgiftet kräver en bred insats om det ska fungera. Samtalsklimatet behöver vårdas
på alla nivåer. Att delta på filosofikaféer är ett sätt.
