





Alla sex, varav fem aktiva SSFP-medlemmar, har undertecknat repliken på professor emeritus i praktisk filosofi vid Stockholms universitet Torbjörn Tännsjös inlägg om existentiell hälsa (se nedan) som publicerades på DN Debatt.

”Om reflektion verkligen skulle leda till hälsa vore det en bra nyhet för oss moralfilosofer – mer jobb! Men tyvärr, livet är inte så enkelt”, skriver artikelförfattaren. Läs Tännsjös inlägg på DN Debatt.
”Tännsjös utredning saknar perspektiv”, menar replikförfattarna i sitt inlägg nedan.
Torbjörn Tännsjö skriver med anledning av Folkhälsomyndighetens uppdrag att undersöka frågor kring existentiell hälsa. Han anser begreppet vara flummigt och att det ” måste ut ur folkhälsan”. Hans försök att reda i begreppet saknar perspektiv. Vi menar att existentiella samtal är värdefulla i sig själva och bör ha en plats i en modern hälso- och sjukvård.
Tännsjö ger tre förslag hur vi skulle kunna förstå begreppet existentiell hälsa. Och avfärdar dem alla.
Först föreslår Tännsjö att existentiell hälsa innebär att ha en korrekt förståelse av vårt mänskliga predikament. Vi menar att det mänskliga predikamentet fortfarande är och bör vara en öppen fråga. Att ha en korrekt förståelse av vad det innebär att vara människa är snarast en självmotsägelse. Att vara människa är att undra över vad det är att vara människa.
Den andra möjligheten Tännsjö ser är att begreppet existentiell hälsa som reflektion över frågor som ex. mening, döden och fri vilja. Den som vill öka sin existentiella hälsa kan läsa vid någon filosofisk institution på universiteten, föreslår han. Det kan säkert passa några, men inte alla.
Det är tufft ibland att famla, känna, ta ställning och agera i livets pågående ström. Vid trauman, förlust, kronisk sjukdom, är det ofta akut att reflektera över existentiella frågor. Det mångåriga arbete med existentiella samtal som initierats via Spinalis på Aleris Rehab Station vittnar om samtalens värde i sig.
Vi menar att det snarast handlar om hur man samtalar och reflekterar som kan ge existentiell näring. I stället för svaren är det processen och attityden med vilken man utforskar, som ger den existentiella dimensionen. Existentiell filosofisk praktik måste inte uteslutande kretsa kring de frågor som Tännsjö listar; döden, mening eller fri vilja. Det är det existentiellt reflekterande i sig som är hälsobringande, inte att finna ett svar.
Att det inte skulle vara hälso- och sjukvårdens uppdrag att se till hela människan bortom mätvärden trodde vi var passé − psyke och soma är ju som bekant förbundna med varandra. Tänk till exempel på placeboeffekter inom läkemedelsbehandlingar där man kan uppnå resultat på biomarkörer med sockerpiller. Då är det människans tro och förväntningar som ger mätbara resultat.
Tännsjös tredje förslag på praktisk tolkning är att hälso- och sjukvården skulle kunna leda in oss på den religiösa väg som maximerar hälsa, vilket vi alla förstår inte är aktuellt i en demokrati med åsikts- och religionsfrihet.
Hur han än ser på begreppet drar han slutsatsen att det är räddningslöst förlorat, och att det inte har en naturlig plats i hälso- och sjukvården. Vi menar att han häller ut barnet med badvattnet. En modern hälso- och sjukvård bör rymma existentiell praktik för de patienter som behöver.
Är det så att vi i dag lever i sammanhang där vi inte finner tid och rum för samtal? Kanske glömmer vi bort att existentiella frågor kan ha bäring på vår hälsa och välmående. Finns här ett samband med en ökande psykisk ohälsa hos unga eller en upplevd ofrivillig ensamhet?
Det finns också goda skäl att införliva filosofiskt existentiella samtal och praktik i andra delar av samhället; på kulturhus och bibliotek, skola, fritidsverksamhet eller i skolhälsovården och på äldreboenden.
Vi hoppas att Folkhälsomyndigheten ser hälsopotentialen i att införliva existentiell hälsa i sjukvården.
Claes Hultling, Professor i medicinsk vetenskap, Sophiahemmets Högskola
Tulsa Jansson, Ordförande i svenska sällskapet för filosofisk praxis
Malena Jirlow, Filosofikaféledare
Agneta Josephson, Filosofisk praktiker, master i den praktiska kunskapens teori
Malin Sallstedt, Enhetschef Rehab Station
Katarina Swahnberg, Professor i hälsovetenskap och global hälsa vid Linneuniversitetet.
Läs mer om Folkhälsomyndighetens (FHM) uppdrag på deras hemsida