GÅ MED I ETT NÄTVERK

Det finns nätverk inom SSFP som utvecklar filosofisk praxis för olika sammanhang – i vården, på bibliotek och filosofi med barn och unga.
Är du intresserad? Hör gärna av dig till de nätverksansvariga så får du veta mer.

NÄTVERKET Filosofisk praxis i vården

I det här nätverket finns de i föreningen som är intresserade av att använda filosofisk praxis i vården.
Är du intresserad?
Kontakta Malin Sallstedt.
Mail: vard@ssfp.se

FILOSOFI I VÅRDEN I PRAKTIKEN

Richard Levi, MD PhD, Professor, leg. läkare, tidigare praktiserande medlem i SSFP skriver här om Filosofisk praxis i vården:

Sjukvård ska bedrivas baserat på ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Sedan 1980-talet ska hälso- och sjukvården genomsyras inte bara av ett naturvetenskapligt, utan också av ett humanistiskt synsätt. Detta borde vara oproblematiskt – i teorin – men är i praktiken ofta svårt. I själva verket genomsyrar denna spänning – mellan objektivt och subjektivt, mellan naturvetenskap och humanism, mellan psykiskt lidande som symtom på biologisk sjukdom och som symtom på ett sjukt samhälle eller intolerans mot dem som är annorlunda – hela hälso- och sjukvården.

Personligen har jag mött detta i den kliniska vardag som neurologi och rehabiliteringsmedicin bjuder. Inom dessa specialiteter överstiger antalet personer ”som har goda skäl att må (psykiskt) dåligt” vida det som gäller inom exempelvis psykiatrin, där det kanske är vanligare att må dåligt utan goda skäl. Oaktat detta saknas skarpa avgränsningar mellan friskt och sjukt, mellan hälsa och ohälsa, mellan lidande som livsvillkor och lidande som sjukdomsmanifestation.

Sedan snart två decennier har jag och olika konstellationer av medarbetare (inte minst min vän och kollega docent Claes Hultling) experimenterat med att använda filosofi och filosofer inom vård och rehabilitering. Vi har träffat och lärt oss av flera av de världsledande namnen inom filosofisk praxis. Och vi har tillämpat metoder och tankegångar i vår praktiska yrkesverksamhet.

Mycket enkelt uttryckt kan vår inställning förstås ungefär så här:

Allvarliga skador och sjukdomar har alltid en existentiell valör. De hotar vår trygghet, självkänsla, självbild, sociala ställning …, ja, bokstavligen våra liv. Att reagera på dessa är inte uttryck för psykisk sjukdom. Tvärtom visar dessa reaktioner på en autenticitet, en ”äkthet” inför de utmaningar man ställs inför. Dessa ”existensrupturen” är, för att tala med den tyske filosofen Martin Heidegger (1889–1976), en ”fakticitet” – något faktiskt som vi måste förhålla oss till.

Långt ifrån alla av oss är filosofer till vardags, tvärtom. Men de flesta av oss blir i perioder filosofer, då livet och verkligheten är hotande. Att i en sådan situation få möjlighet att – om man vill – diskutera saker som ”människovärde”, ”skuld”, ”skam”, ”livskvalitet” och mycket mer, kan enligt vår erfarenhet vara ”terapeutiskt” i vid bemärkelse. Även praktiska beslut som personen behöver ta ställning till, kan göras mer välgrundade i en filosofiskt präglad dialog.

Filosofisk praxis i hälso- och sjukvård kan och vill aldrig ersätta etablerade terapier, men kan vara ett värdefullt komplement, som ”therapy for the sane”.

Richard Levi, professor, specialist i neurologi och rehabiliteringsmedicin

NÄTVERKET Filosofisk praxis med barn och unga

Vi är många inom SSFP som arbetar eller har arbetat med barn och unga, dock är det här nätverket för tillfället inte så aktivt. . Är du intresserad av att engagera dig, eller vill ha kontakt med någon som arbetar med barn och unga maila till:
info@ssfp.se och märk ditt mail Nätverket för barn- och unga.

FILOSOFI MED BARN OCH UNGA
Filosofisk praxis kan användas tillsammans med flera snarlika metoder i skolan. Ett samlingsnamn för de olika metoderna är Eftertänksam dialog. Metoderna är effektiva sätt att filosofera i klassrummet, det vill säga

  • att samarbeta genom att tänka tillsammans
  • att lyssna aktivt och kreativt
  • att tänka kritiskt.

    Kontakta oss gärna.
    Engagera dig.

Philosophy for Children (P4C) är en metod som utvecklades av Matthew Lipman på i USA på 1970-talet och som riktar sig mot barn från 4-årsåldern upp till 18 år. P4C har införts i skolan i flera länder, bland annat i Australien, och fokuserar på kritiskt tänkande och filosofiska verktyg. Metoden har vidareutvecklats i olika varianter och kan nu sägas ingå som del i ett bredare begrepp: Philosophy with Children, PwC.

Sokratiska samtal har sina rötter i svensk folkbildningstradition i början på 1900-talet, med företrädare som Hans Larsson och Oscar Olsson, och riktar sig till samma åldersgrupp som P4C och PwC. Det sokratiska samtalet utgår från ett underlag, såsom en bild eller en text, och deltagarna analyserar och granskar utforskande och kritiskt de idéer som finns i underlaget. Metoden praktiseras i flera länder, utöver Sverige bland annat i USA, och fokuserar på dialog om grundläggande filosofiska idéer och hur dessa ska värderas.

Deliberativa samtal har sina rötter hos John Dewey i USA och Jürgen Habermas i Tyskland under 1900-talet och riktar sig främst mot barn från mellanstadieåldern och uppåt. Metoden används bland annat i demokratifostran och värdegrundsarbete. Det deliberativa samtalet är ett öppet samtal utifrån en frågeställning och saknar metodiska steg. Dialogen är utforskande och kritiskt granskande.

Alla eftertänksamma dialoger innebär att elever i grupp utforskar begrepp, idéer eller värderingar tillsammans med en samtalsledare. Man använder ofta rekvisita och utgår ifrån en gemensam upplevelse, exempelvis en bild eller en berättelse.

Ragnar Ohlsson, som bland annat utvärderat P4C-metoden på uppdrag av Skolöverstyrelsen/Skolverket, och Liza Haglund är pionjärer i Sverige för filosofi med barn. Ann S. Pihlgren (se i listan över praktiserande medlemmar) har i flera år bedrivit verksamheter och skrivit böcker och en doktorsavhandling om eftertänksam dialog, med sokratiska samtal i fokus. Tomas Englund har skrivit om deliberativa samtal, bland annat för Skolverket.

Värdet av gemensamma filosofiska undersökningar med elever finns på flera plan. Det är dels en övning i att tänka kritiskt, dels en övning i socialt samspel, där man övar på att uttrycka sig så att andra förstår och lyssna på andra utan att döma. Det är också en övning i att använda språket, genom att man definierar begrepp eller utforskar idéer.

Förutom dessa möjliga värden kan filosoferande med barn och ungdomar vara ett verktyg för individen att utforska sig själv och skapa sin identitet, genom klassiska filosofiska frågor som: Vad är rättvisa? Vem bör straffas och varför? Vad är ett samhälle? Hur bör vi agera mot varandra? Detta ger eleverna möjlighet att intressera sig för och på ett djupare plan förstå samhället, naturen och sig själva.

Sammantaget är filosoferande med barn och ungdomar något som bör bidra till att upprätthålla och förstärka demokratiska processer som yttrandefrihet, argumentationsanalys och kritiskt tänkande. Det är också den uppfattning som Unesco, FN:s organ för utbildning, vetenskap och kultur, har. Unesco publicerade 2007 en rapport (Philosophy: a school of freedom) i vilken man slår fast att filosofi med barn är värdefullt, och rapporten avslutas med en rekommendation till medlemsländerna att införa utbildningar på masternivå för att frambringa kompetenta samtalsledare ute i skolorna.

Filosofi med barn och unga

Här kan du läsa om olika aktiviteter och annat som handlar om filosofi med barn och unga utanför skolan.

Unga filosofer diskuterar tro och vetande i radions Filosofiska rummet.

Fler länkar

Lärportalen. Att planera och leda en eftertänksam dialog

Jakten på det demokratiska klassrummet

Sokratiskt samtal med årskurs 1–3 från Freinetskolan Mimer, Norrtälje, om barnboken ”Det glada lejonet” av Louise Fatio.